Nystart, utan censur och med ett ärligt koncept
Jag vet inte vilket nummer det är på den här bloggen. Kanske 100, det är mycket möjligt, jag har tappat räkningen. Med andra ord har jag hunnit avverka ett par, jag har hunnit lessna på bloggportaler och på mitt eget koncept. Kan man säga så förresten? Att man tröttnat på sitt eget koncept? För jag tror verkligen att det är just det som har varit mitt problem. Jag har liksom snöat in i någonsorts roll som har känts lite bekväm just då och sen har jag liksom blivit så bekväm att jag inte har kunnat ta mig ur den och istället blivit sjukt tråkig. Fast i början när jag började blogga, för typ 10-år sedan, då var jag så ärlig och öppen så att det blev obehagligt och jag var tvungen att censurera mig själv för att det blev för mycket. Då sluyade jag blogga under en period, jag tycker nämligen inte om att inte kunna vara öppen, men sen när jag började igen, ja då valde jag ett säkert kort och en bekväm roll och blev tråkig istället. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, eller värst för den delen.
På min senaste blogg blev jag väldigt låst i "mammarollen", en roll som jag förvisso gillar, men som definitivt inte är representativt för hela min personlighet. Jag är förvisso mamma åt en ettåring och bonusmamma åt en nioåring, men jag känner att jag är så mycket mer än bara mamma, jag vill liksom inte vara Mamma-Anna Carin, jag vill hellre vara bara Anna Carin med den moderliga sidan. Jag vet inte om ni fattar, det är svårt att förklara. Jag tycker om att vara mamma, men jag vill inte bli identifierad som enbart en modersfigur, även fast det mesta i mitt liv faktiskt kretsar kring min familj.
Förutom att vara mamma så driver jag också en restaurang med min man och så studerar jag till socionom. Egentligen är jag väl inte så jätte involverad i restaurangen just nu, jag sköter mina åtaganden mest på distans och jobbar lite när jag känner för det, men jag är ändå med på ett hörn. Eller jag vill gärna tro det iaf. Studierna sköter jag däremot på heltid, eller iaf så mycket tid som jag kan lägga, vilket inte är speciellt mycket när man har småbarn. Men det fungerar och mitt måtto är att vill man så kan man, så det är klart att det fungerar.
Jag vet inte hur mycket, eller hur lite för den delen, som jag kommer att uppdatera. Jag vet dock att jag ska vara uppriktig och inte anta någon roll och bli sådär bekväm och tråkig. Det var delvis därför som jag gick tillbaka till ett av mina första blogg-namn:Anniluur. Anniluur full i luur. Jag vill inte bli den där hel-ylle-morsan som är dödstråkig, inte orkar vara uppe längre än till nio på fredagkvällarna och som har ett mediokert bloggnamn. Det räcker med två av tre, jag får leva ut min vildhet genom mitt bloggalias helt enkelt...
