Min man han kan
Ni vet när man tycker att allting flyter på så jäkla bra och så plötsligt så stöter man på motstånd, efter det går det bara utför och sen, när man inte tror att ens situation inte kan bli så mycket jobbigare, ja då blir det ännu lite jobbigare. Så hade jag det idag, dator som strulade, barn som grät, hund som hade damp och kaffe som spilldes överallt. Så när Vildo fick sitt vredesutbrott/panikskrikattack, ja då trodde jag inte att det kunde bli värre. Men det blev det, färgen i taket började släppa i hörnen och jag kunde sorgset konstatera att hela taket var tvunget att målas om. Jag ringde Oscar, som ringde sin vän som är målare och där någonstans så kände jag bara att luften gick ur mig. Jag slutade helt enkelt att bry mig och åkte till golfklubben på vårmöte med damkommiten istället. Jävligt moget måste jag säga, jag drog ned medelåldern med x-antal år.
När jag kom hem nu på kvällen hade Oscar och hans vän jobbat hårt och nu har vi en fondvägg och en målad trappavsatts. Taket ska de göra när jag, Vildo och Tuss åker till Sandviken nästa gång, allting måste nämligen täckas med plast och då kan vi inte vara hemma. Men nu börjar det ta sig och jag är ruggigt nöjd! Min man han kan, han vet precis vad han ska göra för att få mig på bra humör!
Inte jordens bästa bild, men det är någonting iaf. Kommer bättre bilder imorgon!
